malin lundahl

Gästinlägg: I skuggan av ett leende

”Jag kände mig som ett skal, tomt på innehåll. Varje dag var en ständig kamp mot mig själv och det liv jag levde. Jag hatade mig själv, utan någon egentlig anledning”. Mitt namn är Malin Lundahl och detta är min historia.

Jag har alltid sen barnsben varit en väldigt glad tjej som alltid haft ett leende på läpparna och som älskade att skratta. Det blev lite av min stämpel, gladaste tjejen i klassen. Detta konstanta leende följde efter mig till mina fotbollsträningar, i skolan, i hemmet, vart jag än gick. Problemet med denna stämpel var att ju äldre jag blev, desto mer blev det bara ett döljande filter av hur jag egentligen mådde. Jag har under många år ställt höga krav på mig själv, jag skulle vara bäst på att vara bäst. Denna press var såklart inte hållbar och givetvis misslyckades jag gång på gång och tryckte ner mig själv till botten för det.

Under de senaste 11 åren har jag ständigt sökt efter nya saker att förbättra för ingenting var någonsin tillräckligt bra nog. Till slut orkade jag inte ändra på mig mer, jag visste inte ens hur jag skulle agera för jag blev ändå aldrig nöjd oavsett vad. Det var vid den punkten jag flyttade över mitt självvärde till mitt yttre. Det blev då istället många försök att försöka förbättra mig själv genom att förändra hur jag såg ut istället, kanske skulle allt bli bättre då. Jag började experimentera med mat och min kropp men hade aldrig kunnat ana vilket hjul jag då spann igång.

Jag levde i skuggan av mitt leende fram till att jag fyllde 20 år. Att trycka undan så mycket prestationsångest, självhat och ifrågasättande under så många år gjorde att jag tillslut kollapsa mentalt. Det var då, våren 2018 som allt verkligen gick utför. Min vardag bestod av tvångsmässig träning, svält och isolering från familj och vänner. Jag blev så besatt av den kontrollen jag hade över exakt allting.

Till hösten 2018 var det inte bara mitt mentala jag som hade gett upp, det var även mitt fysiska jag. Jag lades in på ett behandlingshem där jag under en tid kämpade mot anorexi. Allt jag ville var att bara älska mig själv, varför skulle det vara så svårt. Jag vet inte vart eller när min vändpunkt kom, men den kom och den kom på riktigt. Jag var så trött på det liv jag levde och var tvungen att ändra mitt tankesätt totalt. Från att jag skulle vara bäst på att vara smalast så skulle jag nu försöka vara bäst på att krossa anorexin och rösten i mitt huvud. Jag skulle lära mig att älska mig själv.

Det tog tid, men jag sitter här idag, frisk från anorexi och genuint älskar mig själv. Jag vet att det är svårt för många att förstå vilket järngrepp anorexin har om en, hur fängslande det är och hur svårt det är att ta sig ur det, men det finns så mycket hopp. Vid den tidpunkten då jag började förändra mitt fysiska jag hade jag aldrig kunnat tro att det skulle sluta med att jag stod öga mot öga med döden, fast i ett spinnande hjul som jag inte kunde stoppa. Så till dig som läser detta som lever i ett kontrollerat liv av ätstörningar, det kan bli bra. Det finns en andra sida och vem som helst kan ta sig dit, till ett friskt liv. Våga att släppa kontrollen och bryta dig loss, när allt väl är över kommer du tacka dig själv tusen gånger om, det lovar jag.

Massa kramar,
Malin

Har du frågor om ätstörningar eller är osäker på om du eller någon närstående har en ätstörning? I vårt forum kan du ställa frågor och få tillgång till stärkande övningar. Du kan också göra vårt SCOFF-test för att få en indikation på om du har en ätstörning. Vi uppmuntrar alltid berörda till att söka professionell hjälp för egen eller närståendes räkning. Tillfrisknandet tar tid, men är fullt möjligt och det finns många behandlingsalternativ. 

Leave a Reply

Your email address will not be published.